Goodbye Mr Bloom

Resting on stairs
Ibland hittar vi en teori eller lösning som vi blir så bekväma med att vi slutar reflektera kring den. Inte sällan förenklar den där teorin ett komplicerat sammanhang och det händer att den får en närmast ideologisk status. En sådan teori är Blooms taxonomi.

Jag skulle tro att de flesta är överens om att lärande är en komplex mänsklig aktivitet, men Blooms taxonomi reducerar lärandeprocessen till en enkel byggsats. Lärandet beskrivs utifrån prydligt avgränsade, kognitiva nivåer – ofta illustrerade med varianter av denna pyramidTaxonomin togs fram på 50-talet av en grupp utbildare med den amerikanske psykologen Benjamin Bloom i spetsen, och som jag ser det har den även i sin uppdaterade version[1] passerat bäst-före-datum för länge sedan. Till grund för taxonomin ligger t ex flera felaktiga antaganden om hur hjärnan fungerar.

Visst kan de olika dimensionerna som taxonomin tar upp identifieras i lärandet (komma ihåg, tolka, tillämpa etc), men det blir genast problematiskt när de dimensionerna staplas på varandra i avgränsade hierarkier. Inlärning är ingen linjär process som följer en viss ordning; i själva verket involverar ju lärande flera mentala processer samtidigt, processer som inte går att separera från varandra. Blooms taxonomi jämställer lärandet med att gå ett steg i taget uppför en trappa – i dag vet vi att det inte går till så. Lärandet är smått kaotiskt, det är repetitivt och flödar fram och tillbaka mellan olika dimensioner kombinerade på en massa olika sätt. Kanske tillägnar vi oss t ex helt ny kunskap medan och samtidigt som vi tolkar och tillämpar. Klassifikationen i nivåer blir därför rätt meningslös.

Bloom och hans kolleger såg själva behovet av en mer heltäckande modell och identifierade två områden till utöver det rent kognitiva, nämligen attityder och färdigheter, men grundtanken i taxonomin förblev intakt. 2001 kom så en reviderad version som skulle hämta in de 50 år som passerat. Tyvärr imponerar inte den uppdaterade taxonomin heller. Ärligt talat känns det mest som att man lappat och lagat kostymen och försökt tvätta bort patinan från behaviorismen, men fortfarande står där i ett plagg av hopplöst omodernt snitt. Hierarkitanken, som påstås ha tonats ner, är ju t ex svår att backa från helt, eftersom den utgör själva kärnan i taxonomin – överger man den bär man en hatt som inte är Blooms längre och teorin har avlivat sig själv.

Det går inte heller att bortse från det faktum att Blooms taxonomi fokuserar på individuella inlärningsaktiviteter i en värld där lärandet är socialare än någonsin – med utgångspunkt i samarbete, erfarenhetsutbyte och diskussioner. Vi ser inte längre elever som tomma behållare som experter ska fylla med kunskap, utan som aktiva användare som mer och mer själva tar kommandot över sitt lärande. Blooms taxonomi är en metod som i mycket går ut på att styra lärandet. Det främjar inte på något sätt den kompetens vi behöver i dagens samhälle. Steve Wheeler, Associate Professor of Learning Technologies, Plymouth University, uttrycker det så här: We need to find ways to nurture the agile, flexible, critical and creative learners we desperately need in our communities today. Neither Bloom’s nor Anderson’s taxonomies can achieve this. Patching up an old model and rehashing it just won’t do. As John Lennon once put it: ‘You can’t reheat a soufflé.’

Bloom har framför allt varit tongivande i olika former av bedömning och utifrån taxonomin har lärandemål formulerats med en matris av så kallade aktivitetsverb (t ex tolkar, tillämpar, reflekterar, beskriver). Det är förstås attraktivt i sin enkelhet – men svårt görs inte automatiskt enkelt med hjälp av en matris, och bedömning är ju som bekant något av det svåraste som finns. Det är lätt hänt att vi utifrån aktivitetsverben fokuserar på enskilda ämnen och uppgifter i stället för att göra en helhetsbedömning. Såväl ursprungstaxonomin som Andersons revidering är beroende av mätbara, observerbara utföranden och uppmuntrar inte intuitiva, kreativa beteenden.

Förenkling ligger i alla taxonomiers natur och därför är jag oerhört tveksam till att lärande överhuvudtaget låter sig beskrivas med en taxonomi. Alla typer av taxonomier urholkar komplexiteten i lärandet och lämnar oss med verktyg som är alltför trubbiga för att duga till någonting som helst. Brenda Sugrue, Ph D/Vice President Learning Innovation and Research, Kaplan Inc, föreslår ett sätt att närma sig bedömning som hon kallar ”The Pure Performance Alternative”: A more radical approach would be to have no taxonomy at all, to simply assume that all objectives are at the use level (i.e., “performance” objectives) and that learners will practice or be assessed on the particular performance in representative task situations.

Vi måste våga ifrågasätta vedertagna sanningar – ständigt ifrågasätta, aldrig slå oss till ro och nöja oss. Först då kan vi prata om utveckling.

/Marie, som ser fram emot mothugg och medhåll 🙂


[1] (Anderson och Krathwohl 2001)

Läs mer:
http://steve-wheeler.blogspot.se/2012/06/bloom-and-bust.html
http://steve-wheeler.blogspot.se/2012/06/bloom-reheated.html
http://www.learningsolutionsmag.com/articles/1116/
http://eppicinc.files.wordpress.com/2011/08/sugrue_bloom_critique_perfxprs.pdf
http://www.kaganonline.com/free_articles/dr_spencer_kagan/ASK29.php

Samarbeta mer! (del 1)

teamwork-64156_640Vi lär och utvecklas i samspel med andra – det är nog de flesta överens om. Samarbete i olika former ger många vinster både kunskapsmässigt och socialt. En vanlig form är det klassiska grupparbetet, och i våra kurser finns gruppuppgifter med som självklara inslag. Men det är inte helt enkelt att få ett bra resultat. Många är vi också med rätt dåliga erfarenheter från den egna skoltiden. Grupparbetet dras fortfarande med dåligt rykte, man höjer rösten och pratar om ”flumpedagogik”. Hur gör man då för att få det att funka?

I en studie lät man en grupp elever fundera kring vad som är viktigt för ett lyckat grupparbete (Kjell Granström & Eva Hammar Chiriac i  Pedagogiska magasinet 2011-11-10). Sedan jämfördes elevernas svar med forskningsresultat från flera olika forskare och det visade sig att elever och forskare var väldigt eniga. Så vad kom man fram till? Jag har listat de viktigaste punkterna här tillsammans med en del kommentarer:

1) Genomtänkta gruppsammansättningar. Tre personer brukar i många sammanhang anses vara den bästa gruppstorleken, men uppgiftens karaktär får naturligtvis avgöra. Det är också viktigt att de som ingår i gruppen är trygga med varandra, när det gäller både prestationer och personkemi. Grupparbetet är inte rätt forum för att lösa personkonflikter.

2) Tillräckligt med tid för arbetet och tydliga tidsramar. Generellt sett underskattar många lärare den tid som krävs för att få ett bra resultat av ett grupparbete. Att arbeta med deadlines är också nödvändigt.

3) En egen plats (fysiskt eller virtuellt) där gruppen kan samlas.

4) Inskolning i arbetsformen. De studerande behöver träna på att grupparbeta (lyssna, förklara, argumentera och dela med sig av åsikter och idéer). Inga omfattande förberedelser krävs men utan denna träning blir resultatet sämre och alltför mycket tid går åt till att hitta formerna.

5) Träning i att sammanställa och presentera resultatet av sitt arbete (träning i att presentera både muntligt och skriftligt behövs liksom tips på hur man kan variera presentationsformerna).

6) Bedömning på rätt grund. De studerande måste ha klart för sig i förväg hur grupparbetet kommer att bedömas. Är det resultatet/slutprodukten som bedöms? Eller handlar det mer om att titta på hur gruppen klarar av att samarbeta? Bedöms varje enskild individ för sig eller gruppen som helhet? Här måste man vara tydlig så att de studerande inte tror att de bara bedöms individuellt – då är risken stor att gruppmedlemmarna delar upp uppgiften mellan sig och jobbar med varsin del. Man behöver betona att det i första hand är gruppens arbete som belönas.

7)
 Lärarens förmåga att motivera och vägleda är som i allt pedagogiskt arbete en av de helt avgörande faktorerna för att grupparbeten ska bli meningsfulla.

8) Sammanhållna och öppna uppgifter. Den här punkten är något av en nyckel. Förutsättningarna för att nå fram till ett gemensamt arbete är att skapa uppgifter som tvingar fram samarbete. En sån uppgift måste vara sammanhållen (kan inte lösas individuellt av gruppmedlemmarna, alla kan se att vars och ens bidrag är nödvändigt om uppgiften ska gå att lösa). Uppgiften måste också vara ostrukturerad/öppen (kräver diskussion, är inte så uppstyrd, formen är inte given på förhand ). Exempel på en strukturerad uppgift är ett matematiskt problem där det finns ett rätt svar och en metod att följa. Det leder inte till så mycket diskussion. En ostrukturerad uppgift däremot har inget självklart svar och ingen given metod att följa. Diskussion blir då nödvändigt för att hitta kreativa lösningar eller generella principer och olika sorters perspektiv blir en tillgång.

Särskilt punkt 6 och 8 tror jag vi försummar många gånger. Även presentationsformerna tror jag man kan jobba mycket mer med (se del 2). Grupparbetet förtjänar inte sitt dåliga rykte, för som alltid handlar det om hur man går tillväga. Olika former av samarbete är en viktig framgångsfaktor och inte minst i nätbaserade kurser; utan samarbete får vi rena självstudier och till de träskmarkerna vill vi inte tillbaka.

/Marie

Infografik – ett sätt att göra överskådliga presentationer

I dag finns det stora möjligheter att variera sitt sätt att presentera information. Med hjälp av de gratisverktyg man hittar på nätet kan man ganska enkelt och snabbt göra proffsiga presentationer. De pedagogiska fördelarna är stora: bilder, tabeller och andra typer av grafik gör ofta ett komplext innehåll mer överskådligt och tydligt än om man låter en stor textmassa beskriva samma sak. Man brukar kalla den här typen av presentationer för infografik.

infografik
Klicka på bilden för ett exempel på infografik från .se/internetstatistik.

Infografik kan också vara en alternativ redovisningsform att erbjuda de studerande vid sidan av rapporter, PM eller power points. Möjligheten att samarbeta i grupp kring en presentation är dessutom stora.

20+ Tools To Create Your Own Infographics ger tips på bra verktyg – några kräver registrering, andra inte. Piktochart har t ex en del gratismallar som man enkelt kan dra och släppa innehåll i. Tidigare har vi här på bloggen även presenterat tjänsten glogster som också gör en variant på infografik och som även tillåter filmsnuttar.

Ett annat smidigt verktyg som kan vara användbart för både lärare och studerande är youblisher som låter dig presentera ditt material i form av en interaktiv, digital folder som du kan bläddra i. Du laddar upp en pdf-fil och utifrån den skapas en liten e-bok som du kan bädda in eller länka till. Här är ett exempel på en publikation från oss på CLM: Nätbaserad utbildning.

Google Docs för grupparbeten och formativ bedömning

Google Docs (Google Dokument) är ett enkelt och effektivt verktyg för dokumentdelning. I Google Docs kan man dela dokument, kalkylblad och bildspel och även skapa självrättande prov. Man kan alltså skriva tillsammans med andra i samma dokument eller skapa ett bildspel ihop, antingen i realtid eller asynkront. Allt finns samlat och sparat i molnet (alltså på servrar över internet i stället för lokalt på din dator) och man kan komma åt sina filer närsomhelst från vilken dator som helst och utan att installera någon programvara. Tjänsten är än så länge kostnadsfri, men man behöver ett Google-konto.

Google Docs är väldigt användbart i undervisningen och passar perfekt för grupparbete och formativ bedömning. Som lärare kan man lätt se vem som skrivit vad, se om någon inte jobbat alls, spåra ändringar och jämföra olika versioner. Man får helt enkelt en inblick i hur arbetet går framåt och kan följa upp kontinuerligt genom att lägga till och svara på kommentarer. Som lärare blir man delaktig i processen och får inte bara se en färdig produkt. Framför allt är dokumentdelning ett bra sätt att utveckla samarbetsförmåga och respons. De studerande jobbar som en grupp, inte i en grupp.

Även kolleger emellan är dokumentdelning ett bra sätt att samarbeta i stället för att skicka mejl fram och tillbaka med olika versioner av dokument eller presentationer.

Google Docs kommer inom kort att byggas in i Googles nya lagringstjänst Google Drive där man kan ladda upp och lagra filer av alla typer och komma åt dem överallt (ungefär som i Dropbox).