Coach’s Eye – formativ bedömning via film

coach's eyeMed hjälp av appen Coach’s Eye kan du enkelt filma en övning/lektion och sedan vid uppspelningen sakta ner tempot och zooma i filmen för att peka på detaljer. På så vis får du ett bra verktyg för formativ bedömning. På sidan skolappar.nu har man sammanfattat appens funktioner. Du kan:

  • filma i appen eller importera filmklipp
  • kommentera med ljudinspelning
  • rita på videoklippet med streck, pilar eller geometriska figurer
  • zooma in och ut i videoklippet
  • jämföra två filmsekvenser bredvid varandra; styr var och en eller båda på en gång
  • byta ut filmsekvens som importerats för jämförande
  • dela via sms, mail, Twitter, Facebook eller exportera till YouTube, ditt album eller till annan app som du har installerad på din enhet och som kan hantera .mov-filmer
  • dela via Airdrop till andra mobila enheter
  • dela ”privat”, d v s bara de med länken kan se filmen
  • se andras uppladdade analysfilmer
  • tagga dina filmer för att lättare hitta dem i ditt bibliotek eller online om du delat dem
  • köpa tilläggen vinkelmätning, spotlight och tidmätning.

Läs recensionen från skolappar.nu här.

Annonser

Goodbye Mr Bloom

Resting on stairs
Ibland hittar vi en teori eller lösning som vi blir så bekväma med att vi slutar reflektera kring den. Inte sällan förenklar den där teorin ett komplicerat sammanhang och det händer att den får en närmast ideologisk status. En sådan teori är Blooms taxonomi.

Jag skulle tro att de flesta är överens om att lärande är en komplex mänsklig aktivitet, men Blooms taxonomi reducerar lärandeprocessen till en enkel byggsats. Lärandet beskrivs utifrån prydligt avgränsade, kognitiva nivåer – ofta illustrerade med varianter av denna pyramidTaxonomin togs fram på 50-talet av en grupp utbildare med den amerikanske psykologen Benjamin Bloom i spetsen, och som jag ser det har den även i sin uppdaterade version[1] passerat bäst-före-datum för länge sedan. Till grund för taxonomin ligger t ex flera felaktiga antaganden om hur hjärnan fungerar.

Visst kan de olika dimensionerna som taxonomin tar upp identifieras i lärandet (komma ihåg, tolka, tillämpa etc), men det blir genast problematiskt när de dimensionerna staplas på varandra i avgränsade hierarkier. Inlärning är ingen linjär process som följer en viss ordning; i själva verket involverar ju lärande flera mentala processer samtidigt, processer som inte går att separera från varandra. Blooms taxonomi jämställer lärandet med att gå ett steg i taget uppför en trappa – i dag vet vi att det inte går till så. Lärandet är smått kaotiskt, det är repetitivt och flödar fram och tillbaka mellan olika dimensioner kombinerade på en massa olika sätt. Kanske tillägnar vi oss t ex helt ny kunskap medan och samtidigt som vi tolkar och tillämpar. Klassifikationen i nivåer blir därför rätt meningslös.

Bloom och hans kolleger såg själva behovet av en mer heltäckande modell och identifierade två områden till utöver det rent kognitiva, nämligen attityder och färdigheter, men grundtanken i taxonomin förblev intakt. 2001 kom så en reviderad version som skulle hämta in de 50 år som passerat. Tyvärr imponerar inte den uppdaterade taxonomin heller. Ärligt talat känns det mest som att man lappat och lagat kostymen och försökt tvätta bort patinan från behaviorismen, men fortfarande står där i ett plagg av hopplöst omodernt snitt. Hierarkitanken, som påstås ha tonats ner, är ju t ex svår att backa från helt, eftersom den utgör själva kärnan i taxonomin – överger man den bär man en hatt som inte är Blooms längre och teorin har avlivat sig själv.

Det går inte heller att bortse från det faktum att Blooms taxonomi fokuserar på individuella inlärningsaktiviteter i en värld där lärandet är socialare än någonsin – med utgångspunkt i samarbete, erfarenhetsutbyte och diskussioner. Vi ser inte längre elever som tomma behållare som experter ska fylla med kunskap, utan som aktiva användare som mer och mer själva tar kommandot över sitt lärande. Blooms taxonomi är en metod som i mycket går ut på att styra lärandet. Det främjar inte på något sätt den kompetens vi behöver i dagens samhälle. Steve Wheeler, Associate Professor of Learning Technologies, Plymouth University, uttrycker det så här: We need to find ways to nurture the agile, flexible, critical and creative learners we desperately need in our communities today. Neither Bloom’s nor Anderson’s taxonomies can achieve this. Patching up an old model and rehashing it just won’t do. As John Lennon once put it: ‘You can’t reheat a soufflé.’

Bloom har framför allt varit tongivande i olika former av bedömning och utifrån taxonomin har lärandemål formulerats med en matris av så kallade aktivitetsverb (t ex tolkar, tillämpar, reflekterar, beskriver). Det är förstås attraktivt i sin enkelhet – men svårt görs inte automatiskt enkelt med hjälp av en matris, och bedömning är ju som bekant något av det svåraste som finns. Det är lätt hänt att vi utifrån aktivitetsverben fokuserar på enskilda ämnen och uppgifter i stället för att göra en helhetsbedömning. Såväl ursprungstaxonomin som Andersons revidering är beroende av mätbara, observerbara utföranden och uppmuntrar inte intuitiva, kreativa beteenden.

Förenkling ligger i alla taxonomiers natur och därför är jag oerhört tveksam till att lärande överhuvudtaget låter sig beskrivas med en taxonomi. Alla typer av taxonomier urholkar komplexiteten i lärandet och lämnar oss med verktyg som är alltför trubbiga för att duga till någonting som helst. Brenda Sugrue, Ph D/Vice President Learning Innovation and Research, Kaplan Inc, föreslår ett sätt att närma sig bedömning som hon kallar ”The Pure Performance Alternative”: A more radical approach would be to have no taxonomy at all, to simply assume that all objectives are at the use level (i.e., “performance” objectives) and that learners will practice or be assessed on the particular performance in representative task situations.

Vi måste våga ifrågasätta vedertagna sanningar – ständigt ifrågasätta, aldrig slå oss till ro och nöja oss. Först då kan vi prata om utveckling.

/Marie, som ser fram emot mothugg och medhåll 🙂


[1] (Anderson och Krathwohl 2001)

Läs mer:
http://steve-wheeler.blogspot.se/2012/06/bloom-and-bust.html
http://steve-wheeler.blogspot.se/2012/06/bloom-reheated.html
http://www.learningsolutionsmag.com/articles/1116/
http://eppicinc.files.wordpress.com/2011/08/sugrue_bloom_critique_perfxprs.pdf
http://www.kaganonline.com/free_articles/dr_spencer_kagan/ASK29.php