CLM – what is it good for?

Video

Har du också ställt dig frågan ”Men vad GÖR CLM egentligen?”. Här kommer svaret:

Annonser

Öppen attityd gör oss mer kreativa

krativitet_publiktFör att bli kreativ måste du inte alltid tänka nytt. Du kan börja med att ifrågasätta det som du brukar ta för givet. Ha också en öppen attityd, blanda erfarenhet med något nytt och pröva att kombinera saker som inte hör ihop.

Jag fastnade för en artikel jag hittade i tidningen Publikt, ett nyhetsmagasin från fackförbundet ST. Artikeln berör på ett, som jag tycker, bra sätt hur vi i vårt dagliga arbete kan öka vår kreativitet på arbetsplatsen. Personligen anser jag att kreativt tänkande, nya idéer, tänk utanför boxen är utvecklande och behövs i större utsträckning i vårt arbete med bland annat nätbaserat lärande. Ibland känner jag att delar av det som produceras i våra kurser på nätet bara är en omvandling från det fysiska klassrummet in i skärmen, ”pärm på skärm” eller ” bok på burk”. VI bör i stället i större utsträckning just utnyttja att de befinner sig i så skiftande miljöer i vårt avlånga land och kommer från olika delar av landet med varierande riskbilder.
Just därför tror jag att en ökad kreativitet både personligt och i arbetslag kommer att utveckla det utbildningsmaterial och de kurser vi både producerar och genomför.
I artikeln citeras Per Kristensson, professor i psykologi och innovation vid Karlstads universitet samt Maria Sandgren, psykolog vid Södertörns högskola. Jag väljer att själv citera dessa två citat, ” Idéer uppstår ofta när du upplever att något inte fungerar. Var tillåtande mot dig själv, skriv ned din idé även om den känns udda. Fundera över om det går att modifiera den och ta den så långt du kan. Analysera och formulera idén innan du går vidare med den” samt ”Släpp prestigen, var lyhörd för vad andra tänker om din idé och resonera inte i termer av rätt och fel. Den första idén är sällan genial utan alla idéer mår bra av att »idisslas« lite.”
Du hittar hela artikeln här

/Håkan L

Var det bättre förr?

Snubblade över en artikel i tidsskriften ”Datorn i utbildningen”. Rubriken är Tid för tillbakablickstankar. Kanske att det beror på att jag själv förmodligen tillhör samma generation som artikelförfattaren. Känner igen mig en hel del i dessa tillbakablickar och några roliga episoder från arbetsplatsen fladdrar förbi framför mina ögon. Minns ni ABC 80. En abc80styck köptes vid min arbetsplats och kompletterades därefter med en ABC 800. Vi gick studiecirkel i basic och fick lära oss att tillverka en namnetikett. Det var tider. Allt var inte bättre förr, däremot var det annorlunda. Teknikutvecklingen har verkligen galopperat i rekordfart. Denna rekordsnabba utveckling kräver samtidigt av oss personal i utbildande miljöer att vi ser alla möjligheter och anpassar vårt arbetssätt och vår pedagogik till detta. Du hittar artikeln här

Talad vs skriftlig återkoppling

talad-vs-skriftlig
I en studie publicerad i Journal of Online Learning and teaching, har man tittat på elevers inställning till ljudkommenterad återkoppling jämfört med skriftlig.
De flesta studerande föredrog en talad återkoppling och uppfattade den mer personlig och inspirerande. De upplevde också att de fick en bättre förståelse och ett ökat engagemang med en ljudkommenterad återkoppling än vid en skriftlig där man endast rättade till det som var fel.

Något som också visade sig var att lärarens återkoppling i skrift skilde sig ifrån den talade. Den skriftliga återkopplingen fokuserade oftast på detaljer medan
de med ljudkommentarer var mer inriktad på struktur och helhetsintryck.

Många LMS har inbyggda verktyg för ljudinspelning och det finns mängder av ljud- och skärminspelningsverktyg tillgängliga på nätet. Gör ett försök.
Läs mer om studien här.

Less is more: städa förråden!

                            less is more1
Är du en sån som sparar på ”kan vara bra att ha–saker”? Oklart när och var, men någon gång, någonstans kan de kanske komma till nytta? Handen på hjärtat, det enda de där sakerna åstadkommer är stökiga och överfulla förråd. Detsamma gäller det material som vi i all välmening dumpar på våra studerande. ”Här har du några lådor med bra grejer, ta det du behöver ” är en dålig metod – för
EXAKT VAD är det den studerande behöver egentligen? Och VARFÖR? Att inte definiera det skapar stress och otydlighet. Det antyder också att den som utformat kursen inte har tänkt till ordentligt; de där kartongerna står bekvämt färdigpackade sedan länge och det är ganska skönt att slippa börja sortera och slänga.

Det här är ett problem i utbildningsvärlden i stort och det är ett problem i våra kurser. Men hur mycket är då lagom? Ja, allt handlar ju om vad man vill uppnå, vilka mål man har att sträva mot. Som lärare har jag tydliga kursmål och en avgränsad målgrupp att förhålla mig till, jag är inte i första hand en representant för mig själv och mina kunskaper, eller för branschen – jag är guiden som tack vare mina gedigna ämneskunskaper kan sålla och peka på det väsentliga. Det är förvånande lätt att glömma bort det.

Det är också viktigt att tänka på proportionerna mellan olika ämnen: om t ex miljölagar är en ganska liten del av en hel kurs måste det speglas i materialets omfattning.

Så kan man aldrig bjuda på något extra? Självklart, men då ska det framgå att det är just extra: separera ”nice to know” från ”need to know”. Sammanhang och relevans betyder allt om man vill lyckas som pedagog.

Men är inte våra studerande vuxna, tänkande människor och ska de inte kunna gallra själva? Jo, bland det relevanta. Urvalet utifrån relevans måste pedagogen göra – det är ju en av poängerna med att det finns en pedagog inblandad över huvud taget. Annars kan vi lämna walk over, klicka upp en webbläsare och säga ”Här är internet, varsågod”. Och tro att det är utbildning.

/Marie

Bli en bättre lärare på nätet

University of New South Wales har en serie filmer på Youtube för den som vill lära sig bli en bättre lärare på nätet. Målgruppen är universitetslärare, men råden är generella och alltså användbara inom all utbildning.

Du hittar filmerna här: Learning to Teach Online

Här är ett exempel på en film:

Vem styr ångskutan s/s Lärande?

kapten

Många ord har genom tiderna florerat runt den som ska styra lärandet, med tiden ger ord känsloassociationer , om de associationerna är negativa vill man ha ett annat, bättre ord. Här har jag listat några jag kom på som använts till den som styr i lärandesituationer:

fröken/magister:  hör till en annan generation
lärare: känns bekant
instruktör: hur instruerar man någon att förstå?
coach: för mina tankar till amerikansk fotboll, obegripligt spel för övrigt
mentor: Yoda i Star Wars
utbildare: känns inte riktigt som om man vill stå för något, lite undandglidande
pedagog: ger mer fokus på hur än vad, vilket ju är bra i vissa sammanhang

Jag har på senare tid fastnat för det engelska ordet facilitator, och översatt det till underlättare,  det känns så himla fint, det är ju exakt det man önskar sig av en lärare, eller hur? ”Gör det lättare för mig, är du snäll, det är nämligen rätt svårt, serru”. Klart att man måste göra mer än underlätta ibland, man måste ju framförallt strukturera innehåll, ha en plan, snitsla banan, kanske peka med hela handen också, vilket osökt för mig in på frågan om egot/jaget.  Många av oss som jobbar som lärare delar ett visst mått av exhibitionism, det är rätt trevligt att fånga andras uppmärksamhet och hålla kvar den och det är ju inget fel i det.

MEN jobbet som underlättare handlar om att helt lämna egot någon annanstans. Hemma, i bilen t.ex. Det är inte jag som ska synas och höras, det är dem jag underlättar för.

Att vara lärare innebär att lämna sitt eget ego helt och hållet och framhäva andras, hela rollen går ut på det. På flera sätt:

  • lyssna, inte tala
  • framhäva andras kunskap, inte sin egen
  • stödja och blåsa upp andras ego genom att ge uppmuntran, peka på det de kan, inte luckorna i kunskapen
  • skapa självförtroende hos andra
  • prata om deras upplevelser, inte sina egna
  • få andra att visa vad de kan, inte visa upp vad jag är bra på
  • smyga in min kunskap, inte slänga det i nyllet på de som ska lära sig

Sedan får man hitta andra tillfällen att få utlopp för sitt eget behov av att bli sedd:-) Kanske på maskeradfesten:-)

/Helena