Apocalypse now?

programming-583923_640
Framtidsforskaren och filosofen Nick Bostrom (Future of Humanity Institute) frågar sig i en utmanande föreläsning på TED talks vad som händer när datorerna blir smartare än vi. Inte om. När. Det låter som science fiction men är mer realistiskt än någonsin.

En superdator har redan klarat Turingtestet, alltså det test som brukar användas för att avgöra om den man kommunicerar med är människa eller maskin. Och när Los Angeles drabbades av en jordbävning i mars i fjol skrevs den första nyheten om händelsen av en dator. Nu, i maj 2015, använder många nyhetsbolag (MittMedia t ex) datorer för att automatgenerera enkla nyheter. Tjänster som Next Big Sound och Next Big Book förutser nästa stora musikunder, nästa stora kioskvältare. Enorma datamängder analyseras blixtsnabbt och resultatet förutsäger vad folk ska göra och tycka. I en artikelserie i DN diskuteras konsekvenserna av en sådan utveckling.

Bland annat ställs frågan om en algoritm verkligen kan skapa något unikt och originellt? Kan datorn skriva för att väcka känslor? Kan maskinen provocera? Skämta? Förmodligen. Kanske inte nu, men snart. Precis som man påpekar i en av artiklarna liknar ju datorns skapandeprocess faktiskt vår egen. Vi tar intryck av andra och skapar sedan något ”exklusivt”. Den dramaturgi vi återanvänder gång på gång är på sitt sätt en sorts algoritm. Särskilt det mönster som återkommer i populärkulturen.

Kommer vi i framtiden i så fall att nöja oss med det enklast tänkbara? Slå oss till ro med schabloner? Är vi dömda att underhållas av Läckbergkloner och pojkband in i evigheten amen? Sannolikt inte. Förhoppningsvis kommer det alltid finnas de som inte vill matas med samma förutsägbara estetik vecka efter vecka. Konsten ska ju lyfta sig över det bekväma, invanda – inte mekaniskt upprepa tidigare sanningar. Faktiskt menar många  att tekniken kanske till och med kommer att göra det möjligt att utveckla det riktigt smala och avancerade, att mekaniseringen av det enkla kan leda till att vi människor kan koncentrera oss på det som verkligen kräver en mänsklig process.

Vad kan vi då göra för att våra framtidsutsikter ska bli så bra som möjligt? Hur ska vi förhålla oss till att datorerna så småningom kanske kan programmera och utveckla sig själva? Om vi vill vara med och påverka utvecklingen, tror jag som många andra att vi måste börja med att lära oss språket (se t ex Språktidningen nr 11, 2014). Vi måste förstå koden. Skolan måste lära ut kodspråk helt enkelt. Just nu är det en liten grupp, nördiga män företrädesvis, som avgör framtiden. För den är ju förstås inte förutbestämd utan avgörs av den som driver utvecklingen. Men vadå – ska alla bli programmerare nu plötsligt? Såklart inte. Men vi måste åtminstone kunna läsa kod och förstå vad den används till. Vi måste begripa hur det hänger ihop, vad som är möjligt och inte. Annars förblir majoriteten analfabeter i en värld beroende av programkod. Digital kompetens borde vid det här laget ingå som en naturlig del i allmänbildningen och så ser det ut i många länder redan, t ex i Norge och Storbritannien. Let’s face it. Precis som Bostrom säger mot slutet av sin föreläsning: att stänga av strömmen är inte ett alternativ.

/Marie

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s