Single sign-on, en dejtingsajt?

handsInte dejting för människor men dejting för program.

Betydelsen är enkelt: LOGGA IN EN GÅNG.

Nu loggar vi in miljaaaaarder gånger. Du loggar in på arbetsdatorn, sedan ska du in i resebokningssystemet och göra reseräkning. Du ska in i ett annat verktyg för att lägga in om semester. Sedan ska du attestera en faktura. Sedan ska du in i lärplattformen (kanske jobbar du i två om du har otur). Kanske måste du kolla något i schemaprogrammet, eller lägga in en bokning av material.

Sådär ja, du ser, jag överdrev inte, miljaaaarder inloggningar på din arbetsplats. När du redan sitter vid din jobbdator, på din arbetsplats. Är det schysst det? Tänk bara vad det skapar arbetstid för dem som ska förse dig med de förlorade lösenorden, för vi glömmer lösenord, vi är människor. Tänk vad det försvinner arbetstid för att sitta och gräva i minnet för de olika lösenorden, eller tid det går att skapa dem eftersom de ska innehålla 8 tecken varav minst en siffra och en versal och ett specialtecken.

I ditt privatliv har du säkert en miljard sajter och verktyg och appar som också kräver inloggning. Ofta erbjuds möjligheten att använda t.ex. ett facebookkonto, eller googlekonto, vilket är en sorts single sign-on. Vi som jobbar på en säkerhetsmyndighet är så klart medvetna om att det kanske inte alltid är så säkert.

Men på jobbet, 2015, har vi inte single sign-on. Våra studerande har inte single sign-on.

Vi har genom åren skrivit kravspecifikationer, upphandlat och köpt verktyg som ska göra vårt arbete bättre, lättare ur hanteringssynpunkt men också ur förvaltningssynpunkt, verktygen ska göra att det blir lättare att hålla koll. Vi ska veta vad som hänt med pengar och aktiviteter, det ska dokumenteras och följas upp. Verktygen ska förenkla och effektivisera hela myndighetsförvaltningen och alla dess processer.

Det är jättebra!

Men låt oss backa lite till det där med kravspecifikation. Om vi inte kravspecar att vi vill att programmen vi köper in ska dejta (multidejta, det funkar lite mer polygamt i programvärlden) program vi redan har, då får vi inte det. Utgångspunkten måste väl ändå vara användarna, att det ska vara enkelt för användarna? Programmen vi använder måste alltså vara villiga att hålla handen. Men om det inte är ett krav i specifikationen, då pratar de inte samma språk eller ens lyssnar på varandra. Lite som vissa människor man möter som bara har sändare men ingen mottagare.

Visst finns det en del bra krav ställda, men single sign-on har vi inte.

Så här skrev bloggarbjörn i förra veckans inlägg: Nästa veckas bloggare kommer problematisera vilka val MSB måste göra för att möta framtidens behov av en modern utbildningsplattform. Single sign-on är inte precis framtiden (inget nytt alls!), men det skulle vara en bra början:-)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s