Veckans it-pedagog-gnäll

by Darwin_Bell

En av det allra roligaste med att jobba som it-pedagog är alla olika ämnen man kommer i kontakt med och alla otroligt duktiga, kunniga människor man får jobba med. Passionerade människor som älskar sina ämnen.

Det är också det allra mest frustrerande ibland.

I mitt jobb möter jag inte alltid dessa passionerade människor i rollen som lärare, de kan vara innehållsexperter som behövs för produktion av kurser eller utbildningar.

I gruppen passionerade yrkeskunniga inom lärande finns två undergrupper som jag identifierat (ytterst ovetenskapligt):

  1. De som först och främst ser till målgruppens behov, verkligen tänker ur deras perspektiv.
  2. De som vill förmedla allt de kan och inte undanhålla något av allt de har av kunskap, färdigheter och vetande.

Nu kommer gnället-:)

Tillhör man grupp nummer ett är man rätt framgångsrik med att förmedla kunskap, eftersom perspektivet är målgruppens. Det blir lätt att ta till sig av en sådan lärares hela kunskapsbank. Det finns en struktur som är anpassad efter den som ska lära. Den här typen av lärare/innehållsexpert har oftast också tillräckligt med ödmjukhet för att inse när det blir fel, när den som ska lära inte kan ta till sig lärandet. Och vett att göra något åt det när det upptäcks. Utvärdera, revidera: göra om, göra bättre.

Grupp nummer två har dessutom i sin tur två undergrupper:

a)       Den som inte kan dela upp sin kunskap i bitar som kan sväljas, eftersom ämnet är såå viktigt, egentligen viktigare än allt annat, som måste ge allt för annars ”undanhåller man världen något värdefullt”. Inget ont uppsåt, bara en okunskap och i värsta fall ovilja att ta till sig kunskap från ett annat fackområde, nämligen mitt, pedagogik och metodik.

b)      Sedan finns gruppen vars livselixir är andras beundran och bekräftelse. Ett yrkes-ego som måste odlas, näras och gödslas konstant. Dessa människor får sin gödsel genom att bära sin kunskap som en känslig krukväxt, högt hållen över huvudet. Gödseln utgörs av andras pris och ros, det är en krävande växt, som behöver mer sol än ett nordiskt klimat kan ge. Vi hyllar inte varandra på det sättet i Norden, alltså är växten konstant undergödd. Den måste få näring någon annanstans. Man vänder sig till de oskyldiga som inte kan värja sig; de studerande.

En annan egenskap som följer dem är oförmåga att begripa att man inte är ensam med att vara kunnig. Det finns alltid de som är ännu bättre, bra att komma ihåg för att behålla ödmjukheten.

Konsekvenserna ur kunskapsförmedlingsvinkeln i hela grupp två är desamma, man når inte den som ska lära sig. Hur man än vänder på det, hjälper det inte att säga att experten är fantastisk på sitt ämne, kan man inte presentera det begripligt så framstår man heller inte som en auktoritet på området.

Tips på hur man hanterar grupp två mottages tacksamt!

/(Sur-)Helena

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s