Ursäkta, du har något i ansiktet

Tänk dig att du inbjudits till fest, i inbjudan finns en guldkantad meny där en tre-rättersmiddag finns beskriven. Västerbottenspaj men löjromsås, tjälknöl, marinerad i krusbär och rosmarin, potatiskaka med murklor, hjortronparfait med havtornsgelé. Underhållning och dans, med dig hem får du också en present i form av en keramikskål som värden själv drejat.

Himla trevligt, tänker du. Du duschar, klär upp dig i nyinköpt stass, parfymerar dig och förbereder dig på en härlig kväll.

Uppfarten är upplyst med levande ljus, en liten orkester underhåller utanför, röda mattan är utlagd. Förväntningarna stiger.

välkommen_daniel.julia

I dörren stå värden leende och tar emot…. iklädd rutig pyjamas, otvättat hår med chokladpulver i, bearnaisesås hängande i ögonbrynet och lingonsylt runt munnen. Plötsligt känns det inte så spännande att få se keramikgåvan, vill man ens ta hem den?

Överför nu detta på en distanskurs. Allt är upplagt till kurs, förväntningarna höga, lite nervöst och spännande! Det första du ska göra är att gå in i lärplattformen, du får inloggning och instruktioner på mejl och i snigelbrev.

Det där kletiga nyllet är ORDEN i kursen, orden måste vara presentabla och inte ge fel signaler. I menyn står det inget om bearnaisesås och choklad, varför har värden de ingredienserna i ansiktet? Och lingonsylt, jag trodde vi skulle få hjortronparfait och havtorn?! Keramikskålen får stå som symbol för certifikatet, betyget, intyget för avklarad kurs. Den förlorar liksom i värde för gästen/den studerande.

Den rutiga pyjamasen är irrelevant innehåll (fel grej på fel ställe, se tidigare inlägg) som möter den studerande när den kommer in i kursen. T ex en film som egentligen inte rör den här kursen, den kanske ska in i ett senare steg i utbildningen, eller inte alls hör hit?!

Orden är viktiga, hur man formulerar sig, vad man säger, att det är grammatiskt korrekt och rättstavat, (sär skrivningar!). Orden är vårt ansikte utåt. Meningarna är vår framtoning i klassrummet på nätet.

Däremot behöver man inte vara så himla formell bara för att det publiceras någonstans, vi vill ju ge känslan av att det finns människor bakom, att det är varmblodigt folk med känslor och kanske till och med humor och (viss) förmåga till självkritik:-)

…och ja, du har rätt, jag var rätt hungrig när jag skrev inlägget. Inser att jag gick lös lite för mycket på beskrivningen av middagen:-)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s